Varför målar barnet svart?

När ett barn väljer en svart färg från en flerfärgad palett och drar den, förstår föräldrarna inte varför detta händer och de anser att det är ett dåligt tecken. Det är faktiskt inte helt sant i olika situationer, och för olika åldersgrupper kan sådan konst i mörka toner vara antingen en norm eller en avvikelse från den.

Barn 3-5 år

Om föräldrar plötsligt såg att barnet målar i svart, är det inte nödvändigt att omedelbart springa till en psykolog. För denna åldersgrupp är det i de flesta fall en vanlig situation. Om det inte finns några svåra situationer i hans liv (skandaler i familjen, skilsmässa, rörelse, långvarig sjukdom), så finns det inget att oroa sig för. Bara barnet väljer svart, som den mest kontrast av hela färgpalett.

Ibland när en baby utvecklar en sjukdom, men för tillfället inte har manifesterat sig, kan den svarta färgen symbolisera ett dåligt hälsotillstånd och depression.

Ett barn - en sårbar person och ett litet gräl med vänner i sandlådan kan ganska väl orsaka en sådan reaktion, som lyckligtvis är kortlivad.

Det händer att ett litet barn drar en svart färg, för det betyder att han bara gillar det, och kanske så det verkar negativism, när han motsätter sig sina föräldrar och vet att hans mamma kommer att missöka sitt val.

Barn i skolåldern och ungdomar

Alla vet att valet av mörka färger för din ritning av äldre barn inte är utan syfte. Detta gäller inte för en bild. När mamma märker att alla "skapelser" av hennes barn är gjorda i mörka dyster färger, och förutom den här färgen används inte för en tunn kontur, men helt täcker ett pappersark, detta är ett tillfälle att ingripa.

Bäst av allt kan förstå varför ett barn drar svart målar en psykolog, eftersom oerfarna föräldrar kan missförstå bilden och dra felaktiga slutsatser.

Det är viktigt här och valet av ett ritverktyg - en markör, en penna, färger och det humör där barnet gör arbetet. Självklart kan med tiden det problem som föräldrarna märker verkligen vara en situation som kräver specialisters intervention. Men oftast i ungdomar är det inte längre barn, men inte vuxna, så visar de sitt protest mot samhället .

Även om idyllen regerar i familjen, i skollivet och utanför det, kan en tonåring ha obehagliga situationer som föräldrar inte vet om. Det är därför det är så viktigt från den allra första barndomen att kunna hitta känslomässig kontakt med ditt barn så att han i framtiden inte blir återtagen i sig själv och kunde acceptera hjälp från närmaste personer.